Juleskum

Ljumskar och utmaningar i all ära.
Men detta med löpning är verkligen inte min grej.
Känner det starkare och starkare och kanske speciellt efter idag.
Detta har varit en strålande rolig dag, och det trots att jag varit hesare än tåget....
och svettigare än...loppan ?
Förkylningen åker karusell i min kropp men den kunde ändå inte sänka min gnista det minsta
när dagen bestått av glödrep från tidig morgon till sent inpå eftermiddagen.

På med mulatt-smink, av med mulatt-smink.
På med svarta baskläder, av med svarta baskläder.
Dans, sjunga, sprattla med benen, showa, skratta och dansa igen.
Detta måste vara det roligaste man kan göra !!!
Lyllos de som jobbar med detta !!! (förlåt Petter men så är det bara)

Och till på köpet har 2 av våra fyra föreställningar sålt slut sådär bara Poff !!

The heat is on, säger jag bara.
Alla småfel om fanns idag måste rättas till.
Finslipning på dans och stämmor på torsdag.
För snart smäller det.

Och du får ursäkta Bernt, men mitt fokus kommer vara på detta...
Min ljumske varken klarar eller vill annat !!!

Sitter i köket.
Helt utslagen.
Har jobbat hela veckan och försökt vara en bra mamma, trots seg förkylning.
Helst skulle jag själv ha velat krypa ner i sängen några dagar och bli lite ompysslad själv.

Så vad gör jag idag ?
Jo, jag hade lovat barnen att vi skulle gå en sväng på Kumlamarken.
Och vad gör man när man lovat barnen marknad ?
Jo, då går man på marknad.
En kort sväng, tänkte jag för mig själv.
Men så blev det inte.
2,5 timme senare kom vi hem.
Barnen var jättenöjda och helt blåa (sockervadd högt och lågt).
Men letandet efter Yogi-yoo-kort, Beyblades av rätt sort och annat smått och gott tog knäcken på den här gamla mamman.
Så nu sitter jag här och tycker lite synd om mig själv, för andra gången på en vecka.
Inte bra!

Ska nog ta ett glas vin. Visst låter det bra mot nästäppa och hosta ?
Jomenvisst. Så måste det vara.

Ljumsken ?
Jodå, tackar som frågar.
Den värker, men inte så farligt.
Men nog för att det skall bli träningsfritt denna helg också.

Ont i halsen.
Snuva.
Feberkänning.
Mer snuva.
Huvudvärken från helvetet.
Ännu mer snuvskit.
Supertrött och hängig.
(Iofs kul med VM på tv men ändå)
Så kan jag beskriva min helg i stora drag.
Ingen träning alltså. Det börjar tyvärr bli det jag skriver om numera...ingen träning.

Såg på "systerbloggen" att Petter väntar på nästa drag (kan man skriva så när den skrivs av två karlar???).
Nåja, Jag försökte komma igång med träningen igen förra veckan.
Ni som läst denna blogg tidigare vet att jag haft envetna diverse ljumskproblem och annat skit.
Sprang iallafall försiktigt på måndagen och spelade innebandy på tisdagen.
Sedan var det klippt igen, som Emil skulle ha sagt.

Jag måste ta mig iväg till en doktor och få ljumsken/höften röntgad.
Något är helt klart fel.
Men det får bli en annan dag.

Nu ska jag återigen krypa ner på madrassen framför TV:n och vila för att kunna gå till jobbet imorgon.
Usch...det är liiite synd om mig...tycker jag själv iallafall...det är ju så fint väder ute...

Gissa om jag blev förvånad när jag helt plötsligt fann mig själv löpandes runt Vallersta igår !!!
Visserligen med pauser för att inte gå ut för hårt efter ljumskproblemen, men ändå!

Har under lång tid funderat på om jag skall kasta in handuken i denna "utmaning".
Ibland finns det liksom viktigare saker i livet.
Och denna sommar har helt bortom tvivel varit den absolut värsta i hela mitt snart 39-åriga liv.
Då blir utrop såsom :
Jag skall spöa skiten ur dig Bernt !!!
.....inte så viktiga.
Utan mer som: Vem faan är Bernt ? eller  Pengar vad är det ?
Who cares ? liksom.

Men igår tändes något inuti...
En urkraft gjorde sig till känna.
Tack! Välkommen, du är efterlängtad. Typ.
Det kan ha något med att göra att jag fått hjälp att se det positiva igen.
Klokt, konstruktivt och ärligt.
Trodde nog aldrig att jag skulle behöva just det, men ibland ser man inte själv vad man behöver.

Så jag väntar lite med att ge upp. Gillar inte tanken på det alls.
Kanske augustikraften är magisk ändå.....

Så ta inte ut segern i förskott, Benta.
Än finns det liv i kärringen....

Så har det alltid varit och kommer alltid förbli.
Augusti är min månad.
När alla andra börjar tjata om att sommaren snart är slut, då fortsätter jag att njuta.
Bada så länge det bara går. Envisas med att gå barfota i gräset.
Äta frukost ute och fika på en filt på eftermiddagarna.
Det är också nu på kvällarna som den höga, aningens klarare luften, går att andas.
Äpplena på träden mognar och jag kan göra eget sött, mustigt mos.
Kräftorna lyser röda i sina skålar, på bordet i mitt uterum.
Har jag riktig tur kan jag locka hit glödarna och några musiker för en fest med tillhörande sång och spel till fram på småtimmarna.
Det är nå´t magiskt över sommarkvällarna här i Vallersta.
Och speciellt i augusti.
Min månad.

Snart fyller jag 39 men det skulle lika gärna kunna vara 44 eller 32.
Jag kan inte riktigt känna nå´n speciell ålder.
Sån´t spelar ingen roll längre. Jag är den jag är bara.
Det är bara ett bra tillfälle att få träffa de jag tycker om och göra nå´t roligt tillsammans.
Förr var jag som galen i att få paket.
Men faktiskt inte lika mycket längre. Det är väl åldern...
Numera tycker jag det är roligare att hitta nå´t riktigt bra att ge bort till någon istället.

Kan jag på nå´t sätt använda augustikraften till motivation för träningen ?
*Funderar lite och kliar mig i huvudet*
Jag vet inte...
Får klura på det ett tag till.

Vallersta - en augustinatt

Såklart har jag varit kaxig och segerviss inför utmaningen.
Det är ju liksom jag, till 99%.
Det var ända tills jag fick mina ljumskproblem som gjort att jag inte kunnat träna...
Och ibland kommer man in i den där enda %:en.
Gajsten, gnistan, motivationen, spunken (som jag kallar den Anders) infinner sig bara inte just nu.
Hur gärna jag än vill.

Tack och lov för mina älskade söner !

Tränar troget de hundra stjärtlyften varje kväll...
Har ändå ont på samma ställe nästan jämt.
Tillhör ju inte den skara som har tålamodet Allan med sådana här saker.
Det skall bara bli bra *poff* liksom.
Synd att det sällan funkar så bara....:)

Fick rådet av min milrännande glödpolerska att äta en voltarenkur.
Du har säkert inflammation, sade hon.
Det är därför det aldrig ger sig, trots att du håller upp med löpningen.


Sagt och gjort.
Det låter bra med en quick fix - tabletter och så är det löst....eeeh
Så nu går jag på en tiodagars voltarenbehandling.
Får väl se om det funkar som jag hoppas.
Ingen löpning på ett tag och så antiinflammationshämmande alltså.
Vad håller jag på med ?


Annars har sommardagen varit härlig.
Grabbarna och jag har njutit vattenmelon på täcke i solen.
Tagit upp färskpotatis tillsammans från landet och lagat till lunchen ihop.
Bakat neg...förlåt chokladbollar.
Vi har förberett för loppisen vi skall stå på, på lördag. Skrivit lappar och sorterat saker.

Och så pang fick vi ett telefonsamtal att ett gruslass var på väg.
Med stora ögon såg grabbarna när flaket tippade av allt grus framför garaget.
Fram med stora och små spadar och efter en stunds ivrigt grävande och krattande kan man nu köra in i garaget.
Yiiihaaaa !

Oscar var tvungen att prova med sin traktor.
Uppfarten fick godkänt ! Tur !!!

Nu sover gossarna fridfullt.
Finns det nå´t underbarare att titta på ?
Två avslappnade söner som snusar och sover skönt.
Jag tror inte det...:)

Godnatt, wherever you are

Vaknade av att mitt besök kommit. Lillasyster Lena(alias Gunhilda) knackade på.
Vi hade bestämt att göra något av denna strålande sommardag.
Sagt och gjort.
Efter att ha pratat ihop oss lite styrde vi gamla Bettan mot en bondauktion i Kårberg.
Det skulle visa sig vara ett lyckokast.
Den auktionen var precis sådär som man vill att en riktigt bra sommarbondauktion ska vara.
Allting blir jättebilligt och ingen slagavgift.
Inte alltför mycket folk att trängas med.
Strålande solsken.
Fika finns att köpa och avnjuta i gröngräset.

Så efter någon timme hade vi båda fyndat och fyllt bakluckan på bilen med saker som vi skall fixa med.
Själv inhandlade jag två mindre bänkar som skall målas.

Så fortsatte färden mot ett lokalt krukmakeri/cafe som Lena kände till.
Det var en utflyttad Stockholmsfamilj som slagit sig ner i Rönneshytta och där öppnat lantcafé kombinerat med krukmakeri. Hembakta bullar och kaffe under ett parasoll höjde mysfaktorn till max.
Sedan kom ägarinnans busiga hund "Märta" och sprallade med oss gäster bland borden :)

Efter att nu ha gjort lite nytta hemma med trimning och gräsklippning, är det så dax att dra igång grillen.
Det blir grillspett med nyupptagen färskpotatis från det egna landet åsså nå´t gott att dricka till det.
Inte dumt, inte dumt alls.

Och eftersom jag har så obefintliga stjärtmuskler så tar vi nog en promenad runt Vallersta också.
Så jag får fart på dem. Ja, musklerna alltså.

Sommarkramar till alla !

Maken till fräck sjukgymnast får man ju leta efter !!!
Imorse hade jag nämligen kontakt med en sådan på vårdcentralen i Kumla.
Hade gett efter för den millöpande glödpolarens råd och ringt sjukgymnast för att få tips och råd om min värkande ljumske/höft.

Jag har ju vilat i flera veckor nu och smärtan var borta.
Så smyger jag igång igår och PANG ! så är den tillbaka.
Och då tog jag det luuuugnt ska ni veta.
Jävla helvetes skitpiss !!!!

Eller usch usch usch om man vill vara lite fin i kanten...

Nåja.
En manlig sjukgymnast ringde upp och ställde en massa frågor om smärtan.
När börjar den ? Direkt när jag börjar springa ? (Ja..på en gång)
Om jag går en promenad, har jag smärta då också ?
Och isåfall på en gång eller kommer den efter ett tag ?
(Inte fan vet jag...är inte ute på promenad)
Ja, så svarade jag inte men....

Efter att ha gått igenom den ena frågan efter den andra kom diagnosen:

Antingen har du för svag rygg.
(Helt ok, det hade min rådgivande kompis också)
Då är det bara att träna ryggen och vara noggrann med streching efter träning.
Toppen ! Det kan jag klara av.

ELLER
Och detta är det troliga...
Du har mycket svag muskulatur i stjärten !!!
(Va ???n hörde jag rätt. Det kan inte vara möjligt den är ju jättestor och det måste ju vara massor av muskler där eller hur ?)
Nästa fråga:
- Vet du hur man gör stjärtlyft ?
EEEeehhhh.....kanske...hur menar du...beskriv....vad säger människan ?

Efter en lång beskrivning per telefon (!) är jag nu beordrad löpningsvila några veckor medans jag gör
100 STJÄRTLYFT om dagen !!!!

Tjena :) Vilken vårdkontakt...hehehe...
Nåja, när sommaren är slut ska ni få se på stjärtmuskler. Jädrar anamma :)

Midsommarafton började med fix inför att ett helt gäng släktingar och glödare skulle komma hit och fira med mig och pojkarna. Det vispades grädde, plockades blommor, dukades långbord i uterummet.
Mysigt värre alltså.



Långbord i uterummet


Förra årets födelsedagspresentClematis från mamma och pappa har verkligen tagit fart i år !!!


När vi sedan avnjutit sillar, färsk potatis, västerbottenpaj, andra pajer, sallad, ost & kex, räkröra och sedan kaffe med 4 (!) olika tårtor (INTE jag som fixat denna gång) var det dags för 3-kamp som Anders höll i.
Det är intressant att se att vissa av oss kanske har en framtid i udda sporter såsom google-fotboll och uppochnervänd stövelkastning !

Efter några timmar var det dags för mig att dra på mig dansbandssviden och åka iväg till Gällersta för soundcheck.

Sladdhärvan Allan...som alltid...


Inte förrän efter 02 låg jag i sängen igen.
Allt gick bra. Lite regnväder i början, men sedan strömmade folk till och det var full fart på dansbanan.
Trots att det inte är min musikstil så var det roligt. Folk var glada och dansade för fullt.
Och det är jätteroligt att sjunga och speciellt till ett band som spelar så bra.
Det var en supertrött men glad mamma som åkte hem och gav sönerna en godnattpuss där de låg och sov så gott.

Igårkväll kände vi alla 3 att det fanns en hel del sömnskuld att ta igen.
Jag kröp därför ner och skulle söva dem redan vid 19.00....döm om min förvåning när vi alla vaknade vid 8.52 imorse.....Aaaaaaaa
Var länge sedan jag kände mig såå utsövd :)

Slängpuss på er !

Imorgon gör jag något jag aldrig trodde om mig själv.
Säljer mig själv för pengar. Prostituerar mig, om man så vill.
Men inte på det sätt som ni tror.
Det handlar om sång....
Imorgon skall jag nämligen hoppa in för en kompis och bli dansbandssångerska för en kväll !
Jösses Amalia och hoppsan Kerstin !
Jag som alltid hånat dansbandslåtarna med sina enkla treackord och fjantiga texter.

Texter ja...
Vad sägs om följande rim:
"Det måste va kärlek, ja, jag tror jag e kär
för blicken den far, bort mot honom som har, gjort mig varm, het o salig"

eller
"Det finns kvällar och nätter man önskar sig aldrig ska ta slut
när man känner pulsen bränner, känner hjärtat slå akut"

eller
"Jag har en önskedröm i mig
och jag vill dela den med dig
och se ett stjärnefall så starkt
falla ner på helig mark ?"

Som tur är spelar vi lite annat också.
Lite ABBA-låtar, lite jazzigt och lite från gamla filmer.
Men allt måste hålla vissa takter för det måste gå att dansa till.

Nåja, nu gör jag ju detta för pengarna (hjälp) !
Grabbarna och jag skall åka flumeride för hela slanten i sommar är det tänkt !
Så då gör jag det så gärna - allt för mina boys.

Ha en skön midsommar och skänk mig en tanke kl.20.00 för då står jag där på scenen i Gällersta och ler.
Stor midsommarkram till er alla !

Nästa vecka sätter jag igång igen.
Ska försöka att inte göra samma misstag som sist. Och som jag alltid brukar göra.
Det vill säga köra på för mycket för jag tror så stenhårt på mig själv.
För vad hände då...jo jag fick kycklinglår och lade ner träningen...
Hur hurtig jag än verkar så kan jag också vara låg, less, liten, svag och bara tycka att allt suger.

Såå...nästa vecka mjukstartar jag.
Så får vi se.
Jag kanske har taggat ner för en tid, men jag har inte givit upp.
Det ligger inte för mig.
Finns inte i min världsbild.
Aldrig nånsin !
Och inte då en gång.

Ska inte kaxa mig alltför mycket dock....eller förresten...
Kaxa mig och kaxa mig...Finns det någon kvar i denna skumma utmaning att kaxa sig mot ????

Nää....trodde väl inte det heller.
Solong !

Vad konstigt det är !
När vi nyss hade ingått utmaningarna var alla taggade.
Folk började springa både tidigt och sent och rodde roddmaskin på de mest konstiga ställen, tränade på crosstrainer och cyklade inomhus på träningscyklar.
Då var det ändå lååångt kvar till själva loppet 8 oktober.

Nu...är det MYCKET närmare.
Det är redan juni men utmaningskämpaglöden verkar vara låg hos de flesta.
Anders vet jag inte så mycket om, men jag tror inte han tränar så värst.
Bernt, lever han ?
Per verkar inte lika taggad och inte heller Petter, marathonets fader verkar ligga på topp.

Semestern börjar också hägra lite.
Jag längtar inte direkt till mer träning utan snarare till latare dagar med god mat, god dryck, många bad och annat skönt !

Kan man skjuta på träning tills ....typ...sen.....
Kan nästan gissa mig till svaret själv...hehehehe
Ändå känns det lockande.

Får flundra lite på det. För just nu känns löpningen bara blääää......

Imorgon far grabbarna och jag hem till Svennevad för att fira min älskade pappa som fyller 70 år !
70 år, det är många år det.
Känns konstigt att han är så...gammal...gammal det ordet passar inte på min pappa.
Han har alltid varit klippan, tryggheten. Stark som en oxe och lugn som en filbunke.
Finner alltid på råd.
Det är av honom som jag fått min inställning till livet, "det ordnar sig".
Han är i det absolut flesta fall positiv och ser på livet med ljusa ögon.
En enkel man som kan den svåra konsten att se det stora i det lilla.
Han älskar barn och alla barn älskar honom. De liksom dras till honom och han tröttnar aldrig på att leka.
Det är också av honom vi ärvt vår musikalitet. Han spelar dragspel och hans mor var kantor.

Den här bilden passar så bra på min pappa.
Här sitter han hemma hos mig och vi pausar lite efter att ha jobbat i trädgården tillsammans.
Det är alltså inte jag på bilden utan Lena & Anders hund Kajsa bredvid pappa. Hahahaha...
SNÄLL- denna fantastiska egenskap ! Det är min pappa uti fingerspetsarna.
Ska jag tillägga att han tyckte så synd om Kajsa efter en stund att hon fick sista biten på glassen.
"Det är ju varmt för hundar också" :)

Mamma och vi systrar har köpt en upplevelse till honom som vi alla skall vara med och dela.
Vad det är törs jag inte skriva än, för han har på sista tiden börjat hänga på internet (!)
Så det kan tänkas att han läser bloggen.
Vi har också tillsammans skrivit ner 70 anledningar till varför vi tycker så mycket om honom.
Allt från fina egenskaper till saker som han lärt oss och minnen vi har.
Det var fantastiskt att sitta och tänka på detta.
Man är bara för dålig på att tala om för de man älskar hur mycket man gör det och varför !

Så grattis min älskade pappa !
Du kommer alltid att vara tryggheten, den villkorslösa kärleken och den envist positiva kraften i mitt liv.
/Din Åsa

När jag vaknade slog det mig att jag kan lika gärna sticka ut och springa innan jag gör nå´t annat ???
Direkt.
Sådär på en gång bara.
Ja, jag är fortfarande förvånad själv.
Före frukost ?
Jaa, till och med det.
Och jag som sjusov riktigt idag sticker iväg nu (håller på och synkroniserar ipod:en).

Sedan blir det bad i vattenspridaren när jag kommer hem.
Denna klassiker från när man var liten.
Jävligt kallt, men uppfriskande och härligt också !

Oookkkeeej nu kör vi !!

Vilken jätterolig dag !
Nyss hemkommen från en dag med Glöd och våran fantastiska dramacoach Maria Bergman.
Idag har det dansats, sjungits och skrattats våldsamt i sturepalatset i Kumla.
Man kan nog inte räkna det som vanlig träning egentligen men vi var rejält svettiga ett tag och magmusklerna har också fått sitt så... lite iallafall ? Jooo !!!

Maria hjälper oss slipa på varje nummer inför showen.
Och då pratar vi om uttrycket. Det sceniska. 
Hur ska vi stå ? Vad ska vi tänka ? Vilka känslor vill vi förmedla ?
Det gäller att vara närvarande hela tiden och veta varför man gör vad varje minut av showen, då blir det bäst för publiken !

Vi har ålat på golvet, sparkat med benen, irrat stressat omkring, spelat på fejkskrivmaskiner och stått i frysta positioner om vartannat. Och det blir sååå bra !
Hej Maria ! Hon lyfter oss till en ny nivå !

Hoppas att alla utmaningsdeltagare kommer och kollar i höst.
OBS ! Det är efter den 8:e oktober !

Dagen idag började bra (fast tidigt).
Blev väckt 06.30 med kuddkrig !
Vilken morsdagspresent va ?

Kände inte att jag hade lust att gå upp då så jag försökte sussa på medans grabbarna huserade fritt i huset.
Men var 10:e minut kom någon av dem in och ville ha hjälp med nå´t eller leka.
- Mamma, ska vi pela tort ?
Nää Oscar jag vill inte spela kort just nu. Vi tar det om en stund. Spela med storebror sålänge.
-Mamma, hur stavas kaos fraction ?
Stora sonen skapade en ny beyblade på datorn och ville ha hjälp med engelskan.

Till slut gav jag upp sjusovandet och gick upp.
Frukost och framförallt: Kaaaaaffffeeeee !!!

Sedan raka vägen till barnkalas.
Grabbarna fick köra 4-hjuling. En riktig höjdare.
Synd att den inte passade tyngre mammor dock. Hade gärna provat. Det såg vansinnigt kul ut !

Sedan kom min mor och far och Lena o Anders hem till mig för att fira min mamma eftersom de sedan skulle på ÖBO-körens konsert i stan sedan !

Plöstligt blev det väldigt tyst och båda barnen var som bortblåsta.
Oftast innebär det bus, men William lovade från sitt rum att det inte var nå´t sånt på gång, men att vi inte fick komma och kolla.
När de väl var klara blev jag gladare än jag blivit på mycket länge.
En sådan här present slår alla saker i världen !
O tänk att de hade gjort den ihop utan att någon sagt åt dem att göra det !
Jag har världens goaste pojkar !

Har känt mig väldigt trött denna vecka.
Det har varit mycket på alla fronter och jag har inte fått till någon träning alls.
Men nej, Petter jag tror inte tröttheten berott på det.

Så idag och imorgon blir det till att ladda batterierna ordentligt.
Och det är skönt, vi har inget speciellt planerat, grabbarna och jag.
Ska försöka sova ut och vara ute mycket. Det bästa.
På söndag blir det på´t igen, med löpningen.
Har inte riktigt bestämt mig för hur långt jag skall våga mig på...får se hur det känns då.
Men att det blir i Svennevadsspåren, det är helt klart.
Där funkar jag bäst.

Fick nyss en glädjeinjektion när äldste sonen var så glad över en lyckad fredagsmyskväll att han sa:
-Mamma, jag måste bara gå in i mitt rum och skrika ut att jag är så glad.
Varpå han till min förvåning gick in i sitt rum stängde dörren och skrek för full hals:
-Yeeaahh, den här dagen rockar fett !!!

Svårt att inte fyllas av glädje då :)

Det har hänt nå´t med alla utmaningsdeltagarna.
Riktigt vad det är kan jag inte sätta fingret på.
Men jag kan konstatera att ingen verkar så taggad just nu.
Det är sjukdomar och onda kroppsdelar (knän, höfter, leder) omvartannat.
Inget skämt utan på riktigt verkligen !
Motivationsbristen är påtaglig och kämpaglöden lika med noll.
Hur ska det här gå ?
8 oktober kommer lik förbannat att vara 8:e oktober.
Då går loppet vare sig vi vill eller inte.

Jag tycker vi skall se tillbaka på vad vi gjort.
Själv orkade jag inte springa långt (läs 500 meter)innan jag var tvungen att gå och jag tog mig VÄLDIGT sällan ut på träning.
Nu kan jag jogga EN HEL MIL utan att stanna. Det går inte fort, men ändå !!!
Jag är superglad för det ! Även om jag inte tror att långdistans är riktigt min sport.
Vi har satt igång med innebandy 1 gång i veckan och fått med hela argongatan på kuppen.
Det har minskats rejält med kilon på vissa håll. Måste väl också kännas skönt !
Alltså kolla vad vi gjort såhär långt. Jäklar vad vi är bra !

Vi har faktiskt vunnit en hel del redan. Man får inte glömma att vara nöjd ibland.
Oftast är man duktig på att kasta skit på sig själv.
Det går aaaldriii...
Det är superlätt att fastna i slutmålet och bara se 2,2 MIL i rubriktext på näthinnan hela tiden.

Det ÄR segt nu.
Är det inte ok att man känner så ibland då ?
Joo...det tycker jag (tar ett vinegum till).
Bara man laddar om och inte ger sig !
Sätter på sig vinnartröjan mentalt och kommer igen !
Om inte ikväll, så en annan dag !

Önskar jag kunde skriva att det skulle bli löpning idag, men det kan jag inte.
Skulle annars verkligen behöva det.

Men nej, dagen är fullspäckad med andra aktiviteter.
Som tur är så är det inga måsten utan en blandning av det allra roligaste jag vet.
Att sjunga, uppträda , spexa och sedan fortsätta med att göra någon jag tycker mycket om väldigt glad !

Idag skall Glödgänget nämligen uppträda i Örebro med 60-tals låtarna.
Sedan bär det av till vår eminenta körledare, tillika min kusin, Sofia som fyller 30.
För det har vi förberett diverse överraskningar.
Det skall bli jättekul !

Ni vet att alla som intervjuas om hur länge de har hållt på att sjunga.
De säger alltid floskligt:
"Sedan jag var liten och sjöng med hopprepet som mick..."
Nåja, det är inte alltid osant...
Bildbevis ! (jag till vänster och storasyrran till höger)

Jaja, jag lyckades inte vända bilden så ni får vända på huvudet :)