Juleskum

Ännu en varm, härlig dag är till ända.
Den tillbringades från tidig förmiddag till kväll hemma hos mina föräldrar ute i Svennevad.
Där för att fira påsken och vårens intåg var också mina systrar med barn och respektive (förutom Anders som åkte båt).

Vi åt massor av god mat, spelade kubb, drack kaffe och gottade oss i det fina vädret.

Sedan, sådär lagom på eftermiddagen innan det var dags att börja med middagslogistiken, passade jag på.
Jag stack iväg till mina gamla orienterarskogar och sprang 6.4 km !


Mest förvånad blev jag nog själv över hur bra det gick rent orkesmässigt.
Däremot kan jag bara en än gång konstatera att jag är så korkad att det borde vara skottpengar på mig snart.
Alltså hur kan man på fullaste allvar stå med knäskyddet i handen färdig att sätta på det, men tänka:
-Nej, det börjar ju gå så bra nu så jag behöver nog inte det här !

Speciellt eftersom jag tänkte samma sak innan löpturen med Ankan häromdagen alltså.
Följden ?
Jo, gruvlig värk i knät förstås.
Och så gör jag det igen !!!

Så hur är det nu ?
Ju den sista kilometern skar det som knivar i knät och jag började springa allt konstigare för att liksom kompensera på nå´t sätt. Och nu sitter jag därför här med värk både i knät och höften !!!!


Så vad ska man säga annat än det gamla argon-talesättet:
"Det é åldern !!!"