Juleskum

Gissa om jag blev förvånad när jag helt plötsligt fann mig själv löpandes runt Vallersta igår !!!
Visserligen med pauser för att inte gå ut för hårt efter ljumskproblemen, men ändå!

Har under lång tid funderat på om jag skall kasta in handuken i denna "utmaning".
Ibland finns det liksom viktigare saker i livet.
Och denna sommar har helt bortom tvivel varit den absolut värsta i hela mitt snart 39-åriga liv.
Då blir utrop såsom :
Jag skall spöa skiten ur dig Bernt !!!
.....inte så viktiga.
Utan mer som: Vem faan är Bernt ? eller  Pengar vad är det ?
Who cares ? liksom.

Men igår tändes något inuti...
En urkraft gjorde sig till känna.
Tack! Välkommen, du är efterlängtad. Typ.
Det kan ha något med att göra att jag fått hjälp att se det positiva igen.
Klokt, konstruktivt och ärligt.
Trodde nog aldrig att jag skulle behöva just det, men ibland ser man inte själv vad man behöver.

Så jag väntar lite med att ge upp. Gillar inte tanken på det alls.
Kanske augustikraften är magisk ändå.....

Så ta inte ut segern i förskott, Benta.
Än finns det liv i kärringen....