Juleskum

Vad skall man kalla honom ?
Mannen, myten, legenden.
Örnen på klippans topp.
Bernt, den store.

Ja, kärt barn har många namn, heter det ju.
Vem är han då , den siste i vår skumma utmaning.

Ja, jag kan inte ärligt säga att jag känner honom så väl.
Men skall jag göra en beskrivning utifrån mina egna iakttagelser så:
Det är en synnerligen envis person.
En tävlingsmänniska av värsta sorten.
Skulle tro att han är en riktigt dålig förlorare.
Och så har jag hört att han har svårt att förlora just mot tjejer. Varför ???
Blir det för svårt för hans manliga stolthet att bära en sådan förlust ?
Tror också att han är ytterst noggrann.
Lämnar inget åt slumpen.
Lugn och tålmodig.

Han säger att han inte börjat träna ännu. Han är mitt i en flytt och allt det där.
Men det tror jag vad jag vill på.
Nog har han varit ute ett par gånger redan.
Måste känna lite på formen...eller ?
Snart lägger han nog in en högre växel. Som när han kör bil.

Skall man göra en beskrivning som han själv känner sig mer hemma i kanske det skulle se ut ungefär såhär:

Bernt "Brushanen" Andersson

Latinskt namn:	Philomachus pugnax - Vilket betyder ungefär, krigisk och stridslysten.
Typiska kännetecken:	Honorna mindre än hannarna. I sin praktdräkt bär hannarna uppseendeväckande tofsar, kragar och andra brokiga fjädrar. Dräkterna varierar i färg från individ till individ. Knappast två individer är varandra lika. Fram på sommaren, sedan krage och bröstsköld fällts, blir hannen mer lik honan i dräkten.
Finnes:	Majoriteten av svenska beståndet häckar i mellansverige, mestadels i Örebrotrakten.
Äter:	Allt utom det som är surt, syrligt eller kokssmakande.
Läte:	Tystlåten men i flykten hörs ibland ett lågt ”uäk”.
Beskrivning	Namnet Brushane nämns första gången ca. 1700 men är säkert äldre än så. Det syftar på antingen hannarnas fjäderkrage eller dess spel men tydningen är oklar. Möjligen finns ett samband med ett dialektalt ord bussa ”stånga, stöta, knuffa” eller med uttrycket brusa upp ”bli arg”. Hannarna är ofta mer hemortstrogna än honorna. I den hemvändande flocken finns en del gamla hanar som har sina bestämda revir, tallriksstora fläckar där vegetationen är bortnött. Dessa hannar kallas ”ägare”, och de uppdelas i fasta och lösa ägare. De fasta ägarna, oftast gamla hannar, har sitt område där de utkämpar revirstrider med ”lösa” ägare samt mot ”gäster”.