Juleskum

Årets första dag började med träning.
Bröt mot en vis mans ord och sprang mycket längre och mycket mer än det strikta programmet tillät.
Det var en dum idé, visade det sig.

Har inte ni också sådär ibland, aningar om att, detta är nog inte så klokt, men så gör man det ändå.
Ivrigt påhejad av sig själv.
Efteråt ångrar man sig och inser att man skulle lyssnat på...sig själv....eller hur blev det nu ?

Nåja, i gymnasiet spelade jag innebandy för fulla muggar och vid en kraftig inbromsning hoppade mitt knä ur led och fastnade vid sidan av benet.
Inte så mysigt.
Skitsamma.
Det har fått till följd att knät efter detta har lätt för att göra samma sak och om jag tränar över min förmåga så får jag värk.

Allt detta kommer ju inte som någon nyhet direkt.
Men ändå gör man det.
Tränar över sin förmåga alltså.

Pestis und furcifer (latin och betyder- jävla skit)

Från och med nu blir det tillbaka till programmet. Punkt. Slut.

No more avstickare !

Heders !
Åsa