Juleskum

Man har ett problem.
Och så funderar man fram och tillbaka på en bra lösning.
Kommer kanske inte på nå´t bra och låter det vila ett tag.
Och så plötsligt dyker det upp som från ingenstans.
En jättebra idé som löser hela saken. Och man tänker:
Varför kom jag inte på det tidigare ?

Så har det varit för mig.
Har grunnat på hur jag ska kunna komma ut och springa så ofta som jag vill när jag är själv med barnen.
Idé 1
Hmm...kanske åka ut till mamma och pappa så kan de vara barnvakt medans jag tar en tur ?
Javisst det kan jag absolut göra någon gång men knappast 2-3 ggr i veckan.

Idé 2
William börjar ju bli ganska stor. Kan jag lämna dem ensamma 40 minuter och ta en kort tur ?
Kanske. Men det har inte känts bra i magen.

Idé 3
Försöka locka med någon kompis(läs Janus) som också har barn, på springturer, så kan barnen leka hemma hos dem medans vi springer ?
Har inte kunnat med att fråga det. Jag menar det involverar ju även Janus man, som helt ovetandes då skulle få ta hand om 4 busiga pojkar utan att ha bett om det...Neeej..

Idé 4
Kanske grannflickan kunde sitta barnvakt ?
Neee...känns inte heller bra.

Och så ikväll...pratade jag med William om saken och han sade...
-Men varför kan inte Oscar och jag cykla vid sidan av dig när du springer ?
Jaa...varför inte ?
Jag springer ju inte såå fort. De får röra på sig. Jag kan springa och alla får frisk luft.

Varför kom jag inte på det förut ?

Det var ju så enkelt !