Juleskum

Howdy kamrater! (och Bernt).

Efter att Bernt förnedrande nog sprang förbi mig när jag kroknat under blodomloppet har jag insett att gammal är älst. Det är bara att ta av hatten och buga, vilket jag gjorde.
När han sedan i tisdags började med psykning ala: "-Tar du hissen upp numera?" och "- Behöver du kanske skuts in till kontoret?", kände jag - nä nu djävlar!

Alla mil jag inte spungit under sommaren ska nu in i benen. Alla chipspåsar och lärreblarre som jag hävt i mig ska ut ur systemet! Tempot jag inte lyckades hålla undet blodomloppet ska nu bli målet fram tills den 8e oktober.

Innebandy på tisdagar och 1/2-1mil löpning 2ggr/veckan från och med nu! 

Problem med ljumske eller inte! - YOUR GOING DOWN OLD MAN!

Wile e. coyote

Gissa om jag blev förvånad när jag helt plötsligt fann mig själv löpandes runt Vallersta igår !!!
Visserligen med pauser för att inte gå ut för hårt efter ljumskproblemen, men ändå!

Har under lång tid funderat på om jag skall kasta in handuken i denna "utmaning".
Ibland finns det liksom viktigare saker i livet.
Och denna sommar har helt bortom tvivel varit den absolut värsta i hela mitt snart 39-åriga liv.
Då blir utrop såsom :
Jag skall spöa skiten ur dig Bernt !!!
.....inte så viktiga.
Utan mer som: Vem faan är Bernt ? eller  Pengar vad är det ?
Who cares ? liksom.

Men igår tändes något inuti...
En urkraft gjorde sig till känna.
Tack! Välkommen, du är efterlängtad. Typ.
Det kan ha något med att göra att jag fått hjälp att se det positiva igen.
Klokt, konstruktivt och ärligt.
Trodde nog aldrig att jag skulle behöva just det, men ibland ser man inte själv vad man behöver.

Så jag väntar lite med att ge upp. Gillar inte tanken på det alls.
Kanske augustikraften är magisk ändå.....

Så ta inte ut segern i förskott, Benta.
Än finns det liv i kärringen....

Så har det alltid varit och kommer alltid förbli.
Augusti är min månad.
När alla andra börjar tjata om att sommaren snart är slut, då fortsätter jag att njuta.
Bada så länge det bara går. Envisas med att gå barfota i gräset.
Äta frukost ute och fika på en filt på eftermiddagarna.
Det är också nu på kvällarna som den höga, aningens klarare luften, går att andas.
Äpplena på träden mognar och jag kan göra eget sött, mustigt mos.
Kräftorna lyser röda i sina skålar, på bordet i mitt uterum.
Har jag riktig tur kan jag locka hit glödarna och några musiker för en fest med tillhörande sång och spel till fram på småtimmarna.
Det är nå´t magiskt över sommarkvällarna här i Vallersta.
Och speciellt i augusti.
Min månad.

Snart fyller jag 39 men det skulle lika gärna kunna vara 44 eller 32.
Jag kan inte riktigt känna nå´n speciell ålder.
Sån´t spelar ingen roll längre. Jag är den jag är bara.
Det är bara ett bra tillfälle att få träffa de jag tycker om och göra nå´t roligt tillsammans.
Förr var jag som galen i att få paket.
Men faktiskt inte lika mycket längre. Det är väl åldern...
Numera tycker jag det är roligare att hitta nå´t riktigt bra att ge bort till någon istället.

Kan jag på nå´t sätt använda augustikraften till motivation för träningen ?
*Funderar lite och kliar mig i huvudet*
Jag vet inte...
Får klura på det ett tag till.

Vallersta - en augustinatt

Såklart har jag varit kaxig och segerviss inför utmaningen.
Det är ju liksom jag, till 99%.
Det var ända tills jag fick mina ljumskproblem som gjort att jag inte kunnat träna...
Och ibland kommer man in i den där enda %:en.
Gajsten, gnistan, motivationen, spunken (som jag kallar den Anders) infinner sig bara inte just nu.
Hur gärna jag än vill.

Tack och lov för mina älskade söner !