Juleskum

Efter en lugn och rätt skön dag ligger jag nu nedbäddad framför Solsidan på TV.
Dagen har innehållt ganska mycket fast ändå varit lugn på nå´t konstigt sätt.
Började med amerikansk pannkaksfrukost med mina busungar.
Nå´t som vi alla 3 gillar.
Sedan  storröj i tvättstugan. Det är egentligen helt sjukt vad mycket tvätt det blir med två aktiva grabbar.
Känns som om jag skulle kunna bosätta mig därinne och ändå inte få bukt med allt.

Sedan kollade lilla sonen och jag på handbollen. "Heja Serije"
Han var faktiskt riktigt intresserad och ville hela tiden veta ställningen i matchen för att kunna heja när det behövdes.
Många roliga kommentarer som jag inte förväntat mig.
När Sverige gjort lite för mycket tekniska misstag utbrast han...
"Men mamma, vad gör de där gula egentligen"

Sedan blev det dags för mig att försiktigt men bestämt ge mig ut på en löprunda.
Hade sagt till mig själv  att jag skulle ta det väldigt lugnt. Om jag kände mig trött så skulle jag gå.
Har känt mig allmänt trött/sliten på sistone så...
Men jag kom in i ett bra, lugnt tempo och kunde springa hela rundan utan att känna mig trött.
Kul ! Kul ! Kul !

Nu väntar slutet av solsidan. en kvällsmacka och en välbehövlig dusch (luktar fortfarande apsvett).
Sedan sängen.....aaaaa

Nu har det gått några dagar sedan vi spelade vår första innebandy-match.
Nästan en vecka faktiskt.
Och det har inte varit riktigt samma ljud i skällan hos arbetsledargänget, som tidigare.
Inte lika sturska uttalanden och flin.
Man har även kunnat spana i diverse "silly walks" under veckan som gått.
Vissa har haft ont i hälen, andra i baken (e...hur???) och någon tilldrog sig även inflammation i höfterna.
Petter gjorde roliga beskrivningar av oss alla på www.fsutmaningen.blogg.se och jag tycker de stämmer riktigt bra.
För min egen del blev det precis som jag trott.
Det GÅR inte att bara lalla runt lite och låtsas som om man inte vill vinna.
Tänkte på knät tills minuten innan det var dags att börja. Sedan var oron som bortblåst.
Och det gick bra denna gång...alltså jag skadade mig inte.
Men usch vad dålig kondis man har !!!
Som tur var körde vi korta matcher med små pauser emellan annars hade jag nog självdött på plats.
Poff !!!
Men vart tog Åsa vägen ?

Eller nej förresten det hade nog varit mera...
BADDA BOM !!!
Oj, vad är det för en stor hög som ligger där ?
Det är bara Åsa som dråsat i golvet.

Men OJ vad roligt det var !
Och jag tror att alla, trots skadorna och värken, tyckte likadant.

Men för säkerhets skull har jag nu gett mig själv några dagars vila.
Har faktiskt nyss klivit upp från att ha tagit en liten middagslur med lilla sonen.
Aaahhh...skönt.
Och jag tror det behövs inför nästa veckas match som närmar sig med stormsteg.
Då är det dags att börja morra igen....he, he
Per, Anders, Ester och Bengt,
Hoppas ni är redo för vi kommer vara taggade som tusan.
Och din taktik för att hålla grabbarna borta från målet funkar bra Lilian.
Jag säger bara:
Go Lilian go !!

De é mycke snack nu...
På argongatan 80 alltså.

Det är:
"jag ska tackla upp er i ribbstolarna"
"rappa honom över ryggen"
"snurra upp dig på läktar´n"
"Vilken matchdräkt ska du ha Ester?"

De köper nya klubbor och nya skor.
Kokar klubblad och håller på.

Snurra mig hit och snurra mig dit.
Det är väl inte där det sitter...i käften alltså.

Ups...kastade jag sten i glashus nu ???
Tja, inte i det här fallet iallafall.
Jag har inte påstått att jag är bra på innebandy.

Men viljan är det inget fel på.
Och inte hos mina lagkamrater heller.
Jag vet att jag, Lilian, Bernt och Petter kommer göra allt för att vinna imorrn.
Vi kommer att kasta oss in i striden (även kallad Jihad) helt utan rädsla.
Petter-den konditionsstarka duracellkaninen
Bernt - den envisa, tuffa
Lilian - den erfarna, lilla snabba
och jag - den peppande försvararen

"Vi ska vinna, vi ska ta dem, vi ska göra losers av dem"
"Fastighetsservice - de é vi "

Ja, äpplet faller inte långt från trädet eller vad säger ni ?
Lika kaxig som mor sin ha, ha,ha
Oscar 3,5 år när han försöker lära sig göra "fingret" till storebrorsans stora glädje.

Nu däremot, snusar och sover prinsarna.
Vilket gos, att ligga mellan två sovande små gossar och lyssna på deras andhämtning.
Mmmm...vilken lycka.

Själv tänkte jag köra bort 600 kalorier på motionscykeln framför tv:n.
Astråkigt men det är bara att göra.
Har just fått rykande färska rapporter om att Anders ror för glatta livet hemma i Svennevad så det gäller att inte ligga på latsidan. Hur man nu ligger då ?? Aaahaaa..

Tisdagen ser jag verkligen fram emot.
Vilka galet ovanliga lag vi kommer utgöra ha, ha,ha
Det blir hur spännande som helst, och farligt.
Men jag har inte vett att vara rädd.
Det kommer bli jättekul. Helt övertygad !

Vi syns när vi råkas !

Var håller ni hus med era inlägg ?
Anders och Bernt, vad pysslar ni med egentligen ?

Man skulle kunna tro att det är ni som ligger bakom denna nya giv med innebandy.
Hmm...jag börjar ana en konspiration.
Kan riktigt se det framför mig när de sitter där på ovanvåningen och kokar ihop sina idéer.
Anders gnider skägget och Bernt muttrar lite.
Vill ni få mig skadad eller ?

Aha...nu förstår jag.
De har kommit på en svaghet till hos mig... (ja det finns massor)...
Den att jag inte kan göra nå´t utan att engagera mig.
Kan liksom inte gå in i en match oavsett sport och "bara köra lite".
Har aldrig förstått mig på det liksom.
Det är allt eller inget, tuta och kör, fullt spett, som gäller.
Och då är ju innebandy inte något bra för mig att syssla med om jag vill att knät skall hålla för löpning....
Eftersom jag har en knäskål som gillar utflykter alltså.

Inte för jag vet hur, men ni verkar ju ha fått med er Per som trigger också.
Esther !! Lilian !! Hjälp !!
Det har bildats en grabbpakt på jobbet.
Vad ska vi göra ?

Blev väldigt glad när jag kunde konstatera att jag faktiskt fått en riktig hälsovinst tack vare att jag börjat träna igen.

Ni som fött barn vet att det händer en del med kroppen då.
I mitt fall drabbades jag av det som kallas "Carpaltunnelsyndrom" (låter värre än det är)efter barn nummer två.

Det som händer är att nerver i handleden kommer i kläm och det leder till att handen/armen domnar när man sover.
Har ni försökt sova med stickningar/domningar någon gång ?
Det går sådär kan jag säga.
Som lösning på problemet finns antingen operation eller en inte alltför upphetsande nattskena...


Eftersom operationen inte alltid fungerar och det finns risk att man förvärrar det hela,
valde jag nattskenan......eeehhh
I början är det inte så lätt att sova med handen i 90 graders vinkel heller.
Men man vänjer sig ju vid det mesta.
I-landsproblem eller hur ?

Nåja, efter att ha satt igång den sega kroppen igen, efter 9 års vila, har jag nu helt blivit av med domningarna.
Skenan har jag slängt åt helvete !
Yihaaa ! tänkte jag och var glad för att träningen gett något som verkligen var av värde....

...tills jag pratade med en kollega på jobbet som har goda medicinska kunskaper.
-Men, du har väl gått ner en del i vikt va ? sade hon.
Ja, 8 kilo, hurså ?
-Jag tror att det kan ha en hel del med det att göra. Du vet det bildas även fett där.
Jaha, ja...lokal handledsfetma har jag alltså varit drabbad av. Det visste jag inte.

Skitsamma. Jag är glad att vara av med skenan.
Nu ska jag puffa till kuddarna, krypa ner hos mina gossar och sooooovvvaaa.
...oj bara 20.50.....ja om ett tag då. Men skönt ska det bli iallafall !!

Tjing !

Vad skall man kalla honom ?
Mannen, myten, legenden.
Örnen på klippans topp.
Bernt, den store.

Ja, kärt barn har många namn, heter det ju.
Vem är han då , den siste i vår skumma utmaning.

Ja, jag kan inte ärligt säga att jag känner honom så väl.
Men skall jag göra en beskrivning utifrån mina egna iakttagelser så:
Det är en synnerligen envis person.
En tävlingsmänniska av värsta sorten.
Skulle tro att han är en riktigt dålig förlorare.
Och så har jag hört att han har svårt att förlora just mot tjejer. Varför ???
Blir det för svårt för hans manliga stolthet att bära en sådan förlust ?
Tror också att han är ytterst noggrann.
Lämnar inget åt slumpen.
Lugn och tålmodig.

Han säger att han inte börjat träna ännu. Han är mitt i en flytt och allt det där.
Men det tror jag vad jag vill på.
Nog har han varit ute ett par gånger redan.
Måste känna lite på formen...eller ?
Snart lägger han nog in en högre växel. Som när han kör bil.

Skall man göra en beskrivning som han själv känner sig mer hemma i kanske det skulle se ut ungefär såhär:

Bernt "Brushanen" Andersson

Latinskt namn:	Philomachus pugnax - Vilket betyder ungefär, krigisk och stridslysten.
Typiska kännetecken:	Honorna mindre än hannarna. I sin praktdräkt bär hannarna uppseendeväckande tofsar, kragar och andra brokiga fjädrar. Dräkterna varierar i färg från individ till individ. Knappast två individer är varandra lika. Fram på sommaren, sedan krage och bröstsköld fällts, blir hannen mer lik honan i dräkten.
Finnes:	Majoriteten av svenska beståndet häckar i mellansverige, mestadels i Örebrotrakten.
Äter:	Allt utom det som är surt, syrligt eller kokssmakande.
Läte:	Tystlåten men i flykten hörs ibland ett lågt ”uäk”.
Beskrivning	Namnet Brushane nämns första gången ca. 1700 men är säkert äldre än så. Det syftar på antingen hannarnas fjäderkrage eller dess spel men tydningen är oklar. Möjligen finns ett samband med ett dialektalt ord bussa ”stånga, stöta, knuffa” eller med uttrycket brusa upp ”bli arg”. Hannarna är ofta mer hemortstrogna än honorna. I den hemvändande flocken finns en del gamla hanar som har sina bestämda revir, tallriksstora fläckar där vegetationen är bortnött. Dessa hannar kallas ”ägare”, och de uppdelas i fasta och lösa ägare. De fasta ägarna, oftast gamla hannar, har sitt område där de utkämpar revirstrider med ”lösa” ägare samt mot ”gäster”.

Tänkte att det kunde vara dags att göra en liten publik kartläggning av mina konkurrenter.
Anders och Bernt, eller "Bert" som barnen kallar honom.
Börjar med Anders.

Vad vet jag om honom egentligen, förutom att han är gift med min lillasyster och en jäkel på att lira bas.
Hmm....för er som läser denna blogg och inte har en susning om vem Anders är kan jag berätta följande.
Han kommer från Stockholm och från en familj där nästan alla bor på båt.
Så även Anders när Lena och han träffades. Han är en underfundig, snäll,  filmfantast som alltid kan plocka fram en filmsekvens ur rockärmen.

Det är också en envis rackare.
Ger han sig in på något så blir han helt nördig och spårar in totalt på det.
Köper grejor, läser om det, berättar om det och är allmänt fanatisk.
Ja, ni andra på Argongatan har ju sett honom löpträna på luncherna och även frakta dit en roddmaskin som han satt och rodde på.

Om hans idrottsliga meriter vet jag nada.
Tror aldrig vi har pratat om det.
Om det hade varit något han hade sysslat mycket med så hade jag ju säkert fått veta det,  eller hur !
Slutsatsen jag drar är att han inte sysslat med idrott särskilt mycket alls.
Man måste ju tänka positivt för att bygga upp sig själv eller hur :)

Men jag kan absolut inte räkna bort honom i kampen om att komma först.
Hans fanatism kan göra honom till en riktig outsider.
Men är han för snäll för att slå sin svägerska ??? He, he, he

Årets första dag började med träning.
Bröt mot en vis mans ord och sprang mycket längre och mycket mer än det strikta programmet tillät.
Det var en dum idé, visade det sig.

Har inte ni också sådär ibland, aningar om att, detta är nog inte så klokt, men så gör man det ändå.
Ivrigt påhejad av sig själv.
Efteråt ångrar man sig och inser att man skulle lyssnat på...sig själv....eller hur blev det nu ?

Nåja, i gymnasiet spelade jag innebandy för fulla muggar och vid en kraftig inbromsning hoppade mitt knä ur led och fastnade vid sidan av benet.
Inte så mysigt.
Skitsamma.
Det har fått till följd att knät efter detta har lätt för att göra samma sak och om jag tränar över min förmåga så får jag värk.

Allt detta kommer ju inte som någon nyhet direkt.
Men ändå gör man det.
Tränar över sin förmåga alltså.

Pestis und furcifer (latin och betyder- jävla skit)

Från och med nu blir det tillbaka till programmet. Punkt. Slut.

No more avstickare !

Heders !
Åsa

Det blir det ett lugnt slut på 2010.
Lite god mat, lite gott vin och de allra närmaste.

Detta årskifte för min del blir mer än någonsin slutet på något gammalt och början på något nytt.
Som alltid när man ställs inför nya situationer känns det konstigt, otäckt och spännande i en enda blandning.

Men jag gör väl som jag alltid gör. Går på känsla.
Tar det för vad det är. Ingen idé att oroa sig i förväg.
Som jag brukar säga. Det ordnar sig alltid.... på nå´t sätt.
Eller "People who say its impossible should not interrupt those who are doing it"

Kanske kan tyckas ytligt, naivt eller vad ni vill. Men,  jag tror att man mår bätttre av att lösa saker och ting när de dyker upp. Det är inte alls säkert att det blir så som oron och de scenarier man spelar upp inombords, säger.
Oftast funkar det att förhålla sig så iallafall....*snett leende*

Virusskiten ligger vilande i kroppen och jag tänkte försöka göra ett utdrivningsförsök imorgon.
Löpning står på programmet, om det inte blir svinkallt det vill säga.

Jag har många tankar om 2011.
...vågar inte riktigt tänka dem fullt ut...men snuddar vid dem ibland....
Ett oskrivet blad serveras !


Gott Nytt År alla härliga, goa, nyårsfestande människor !!!
Många kramar
Åsa

Är man sjuk i huvudet eller vad är det frågan om ?
Första gången jag var med Janus på detta pass (RumpaMageLår) kunde jag knappt gå på 2 dagar, på riktigt !
Att sätta sig på toa gick inte utan att hålla sig i handfatet och nerför en trapp var helt ärligt omöjligt, utan räcken.
Det var mycket Aj, uuuu, usch och gnäll på mig i flera dagar.

Ändå går man dit igen.
Och igen.

Då måste man väl vara lite skadad, eller ?

Men jag skall medge att det faktiskt går bättre och bättre.
Idag måste instruktören ha kört hårdare än normalt med oss eller så känns det bara så för att jag känner att jag har något i kroppen. Virusskit.
Hur som helst så har jag har en känsla av att morgondagen kommer att kännas...

Men jag har äntligen hittat vågen hemma, bytt batteri och vägt mig.
- 4 kilo. Jag är sjukt stolt. Det är ju egentligen inte nå´t mål i sig utan bara en bonus.

Nej, som ni alla vet så är ju mitt mål att spöa skiten ut Bernt.
Riktigt sådär sjukligt mycket.
Och om jag sedan seglar förbi Anders sådär bara av farten så gör ju inte det något heller.

Varje morgon spelar jag upp en liten film i mitt huvud.
Jag skall lite kortfattat ta er genom handlingen:
Det är en härlig dag, soligt men inte för varmt.
Jag är sådär lätt och pigg i kroppen som sådana där elitidrottsmän (och kvinnor ja, ja) på TV.
Loppet börjar och jag bara flyger fram.
Anders ser jag inte till.
Bernt springer jag om strax innan den sista kilometern.
Och så korsar jag mållinjen med ett stort leende på läpparna.
Härligt va ?

Det sägs ju att hjärnan inte kan skilja på verkligheten och en tillräckligt starkt tänkt tanke.
Så what the fuck ! Det är värt ett försök !

Och du Anders, som kommer ihåg alla filmer, lägg denna på minnet !

Såg just att min kära kusin Sofia lagt upp information om våran utmaning på vår körblogg www.korenglod.se
Kära Glödvänner som går in här och läser, ni hejar väl på mig ?
Undrar om det är många som läser egentligen ?
Några arbetskamrater, syskon och annat löst folk ?

Vilka hejar på mig ? :)

Jag är en jättefjantig julnörd !
Tycker om att att smågnolandes gå runt och julpynta.
Göra julpyssel och marsipangodis med barnen.
Sjunga julsånger och mysa mycket med tänd brasa och tillhörande glögg.

Men i år rann bägaren över.

Jag trodde aldrig jag skulle säga eller skriva det men,
Vilken förskräcklig jul det har varit !!!

Finns massor av mer och mindre förskräckliga saker att berätta.

Här är ett litet axplock av de mindre förskräckliga...
På juldagen gick 2 huvudsäkringar med följden att kylskåpet smällde (läs kretskortet gick sönder).
Den extra försäkringen jag tecknat gick ut för exakt 1 månad sedan...he, he, he

Varmvattenledningen till köket hade dagarna innan frusit vilket gav följden att man inte längre kunde diska med diskmaskinen utan fick hålla till på toaletten med disken.
Det ÄR roligt att diska på ett lite ovanligt sätt. Jomenvisst !

Av någon outgrundlig anledning lade också stora plattan på spisen av.
Tilläggas skall att kyl, frys och spis bara är 3 år.
Knepigt va ?
Och visst det går bra att laga mat på de andra plattorna.

Kusinerna hörde av sig och ville åka skridskor ! Jättekul !
Förra året köpte jag helt nya skridskor till båda pojkarna.
Själv kör jag på ett par gamla killgrillor, funkar skitbra.
Nu när jag skulle leta på grabbarnas nya var de spårlöst försvunna.
Samma dag som vi skulle åka till kusinerna i Jönköping vände jag upp och ner på
garderober, tog ut hela förråd, pannrum och alla möjliga och omöjliga ställen men de var och förblev borta.

Min kära pappa blev sjuk på självaste julafton och vi satt med blodtrycksmaskin efter paketutdelningen.
Men det gick bra som tur var !

Måste jag fortsätta ?

Lyxproblem många av dem, absolut ! Men nog för att sänka en annars envist positiv kärring !

Näe, nu blir det ett varmt bad efter att jag har sövt pojkarna.
Sedan tidig sänggång så jag kan ladda om inför träningen imorgon.
Janus och jag skall på RumpaMageLår-pass igen. (Janus, smeknamn på galet härliga Jeanette i kören).
Det är välbehövligt för jag vet inte hur många gånger jag tänkt...
- Bara en skumjulgran till....

Ett inlägg på julafton ?
Skaffa ett liv, skulle vissa säga.
Men det är ju det jag gör :)

Denna utmaning är en del i det.
Bland många andra.

God Jul och Gott nytt år vill jag önska er alla !

Många julkramar

Åsa

...hmm ja, man kanske är som ett litet barn just nu. Lite lynnig eller vad man nu skall kalla det. Sårbar ?
Oftast är det bra att vara lite som ett barn fast man är vuxen, tycker iallafall jag.

Det kan vara stort att vara liten om man säger så.

Men för att komma i mål först i denna utmaning kanske det är dags att vara lite mer vuxen ett tag ?
Allt sitter ju i mitt eget huvud.
Måste bara fatta det själv först.
Varför gör jag vad ? Vad vill jag ? Vad vill jag inte ?


Mmmmm...det där lät ju jävligt ambitiöst.
För ambitiöst för att vara julveckan.
Får öva på att vara vuxen efter nyår !

God jul och Gott nytt år !
Julkramar från mig

Vissa dagar vill man helst krypa tillbaka ner i sängen och bara dra täcket över huvudet.
Försvinna från jordens yta. Puts väck !

Idag är en sådan dag.
Då sitter det jävligt långt inne att försöka locka fram träningsandan.
Kom igen ! Kör hårt ! Det är bara att ta nya tag !!

Jovisst. Skit ner dig !

Kanske jag hoppar träning ikväll....
Hela jag känns trött...

Jag tänder en brasa istället.
Sätter på filmen "Polarexpressen" och kollar med barnen under ett täcke.

Det blev faktiskt en hel del träning i helgen.
Cykling, löpning samt ett rumpa, mage, lår-pass som verkligen behövs inför julens goda mat.


Sedan har det blivit en hel del sång också.
På söndagen genomförde vi den konstigaste spelningen någonsin när vi underhöll
kunderna på ICA Maxi i Karlskoga.
Men det var riktigt festligt och jag tror nog vi skapade en hel del julstämning för de som väntade på sin tur i kassakön.

Efter spelningen blev vi helt bananas...

Ensam i ett tyst hus, vilken ovanlig lördagsmorgon.
Vintervitt utanför. Vinden som viner.
Längtar och ser fram emot helgens äventyr med Glödsystrarna.
kl.18 i Pålsboda kyrka ikväll och 13.00 på ICA Maxi, Karlskoga imorgon. (Ja, lite konstigt jag vet)


Har lovat mig själv en uppladdning i form av lite städning i huset och sedan en löptur innan det är dags att åka med och bära förstärkare.
Känner hur kraften bubblar upp i kroppen efter en tallrik risgrynsgröt.
Hah ! Jag är oslagbar !!! (Och inget kaxig alls) :)
Kram på er alla i vårt vita vinterland !



Ps...lite kan man ju inte låta bli att längta till denna härliga tid.......ds

Kolsvart utanför fönstret.